En början...

Hallå David!

Va kul att vi kan börja med det här! Blogga. Eller kanske snarare Samtala, som rubriken ovan vill mena. Samtala om de goda sakerna i livet, men också de... "mindre" goda sakerna i livet. För som både du och jag vet, så är ju livet inte alltid på topp. Tack och lov.

Jag har faktiskt funderat på det där ett tag. Att det kanske är någonting bra att livet inte alltid är på topp hela tiden. Att det har en positiv effekt för oss att livet ibland dyker ner i dess dalar.
För hur skulle vi annars kunna märka när livet är på topp? Självklart är det väll knappast någonting positivt när man drabbas av svåra sjukdomar, bilolyckor eller långvariga depressioner - men samtidigt så är det ju en del av livet. Och livet, hur det än tar sig uttryck, bör väll ändå ses som någonting positivt? En gåva, eller hur?
Ja, det är nästan så jag frågar mig själv om vi skapar oss själva ett grundproblem genom att tala om livet som "bra" eller "dåligt". Förstår du vad jag menar? Livet är inte en bilresa på rak väg, med installerad GPS i bilen - utan kanske snarare en tågresa med okänd destination, eller?

Livet måste accepteras som det är, och tas emot som en stor gåva. Någonting positivt. Någonting bra. Kan vi då placera de olika delarna av det i "bra" fack, respektive "dåligt" fack?
Vad säger du?

/Håkan

P.S. Du får gärna ta upp samtalet till ett mer jordnärt samtal, istället för mina djupfilosofiska funderingar ;-)